Mamma och barn
Eftersom jag snart ska bli pappa så iakttar jag föräldrar med ett något utökat intresse. Såg idag (igen) ett skräckexempel, som säkert anses som normalt beteende av många.
Är inne i en mataffär och letar efter en tidsskrift. Bakom mig står en kundvagn samt en mamma och hennes gissningsvis ett par år gamla son. Plötsligt och typiskt barnlikt snubblar pojken till och hamnar på rumpan mot barnvagnen och ett svagt ljud uppstår. Mamman som förmodligen anser att fallet gav utslag på Richterskalan kastar sig ner och snudd på skriker ut: "MEN, LILLA VÄNNEN!!! HUR GICK DET? MEN LILLA VÄNNEN DÅ. HUR GICK DET?" Grabben sitter fortfarande kvar och ser ut att gilla läget, troligen bara förvånad över att plötsligen sitta istället för att stå. Mamman upprepar då ovanstående fraser, tämligen indentiskt. Ingen synbar eller hörbar reaktion från den "katastrofdrabbade" grabben. Mamman upprepar då för tredje(!) gången ömkandet och lyfter samtidigt upp sonen för att förstärka allvaret i det hela. Då börjar han plötsligt gråta som om det faktiskt hade hänt nåt riktigt allvarligt och otäckt.
Mamman gav sig inte förrän pojken verkligen blev ledsen. Missriktad omtanke eller inte, en form av misshandel är det likafullt. För som alla vet så är lidande lidande även om det bara är ett upplevt lidande (utan yttre orsak som orsakar det). Får man lära sig att det är farligt att stöta emot något eller att snubbla så blir det sannolikt ganska farligt (upplevt i det inre) att strosa omkring.
Och nej, det kommer inte bli så att jag "FÖR ATT JAG BLIR PAPPA OCH FÖRSTÅR HUR DET ÄR" också kommer bete mig så i framtiden. Detta får man höra otrevligt ofta från föräldrar när man påpekar uppenbara galenskaper i umgänge med barn. Jag kommer naturligtvis översköljas av ovillkorlig kärlek men att det per automatik gör att jag förlorar vettet har jag ytterligt svårt att tro. Om ens barn ramlar så är man naturligtvis djupt orolig och kollar läget. Men om barnet inte verkar ha tagit skada så släpper man det där. Man lär sig av att snubbla (både fysiskt och mentalt snubbel).
Till dom som närmast militant anser att "du ska se när du själv blir förälder) kan jag redan nu framföra följande blasfemi: Mitt barn kommer inte vara världens sötaste och bästa eller bajsa hallon. Jag kommer måhända, högst subjektivt, känna att mitt barn är sötast och bäst i världen men givetvis förstå att det är lika bra som alla andra. Varken mer eller mindre. Jag inser också att övriga världen inte nödvändigtvis kommer dela mitt djupa intresse för telningen och kommer i konsekvensens namn alltså inte att blogga om den. Icke desto mindre kommer den nye att vara älskad bortom förnuft
Vote Quimby
Är inne i en mataffär och letar efter en tidsskrift. Bakom mig står en kundvagn samt en mamma och hennes gissningsvis ett par år gamla son. Plötsligt och typiskt barnlikt snubblar pojken till och hamnar på rumpan mot barnvagnen och ett svagt ljud uppstår. Mamman som förmodligen anser att fallet gav utslag på Richterskalan kastar sig ner och snudd på skriker ut: "MEN, LILLA VÄNNEN!!! HUR GICK DET? MEN LILLA VÄNNEN DÅ. HUR GICK DET?" Grabben sitter fortfarande kvar och ser ut att gilla läget, troligen bara förvånad över att plötsligen sitta istället för att stå. Mamman upprepar då ovanstående fraser, tämligen indentiskt. Ingen synbar eller hörbar reaktion från den "katastrofdrabbade" grabben. Mamman upprepar då för tredje(!) gången ömkandet och lyfter samtidigt upp sonen för att förstärka allvaret i det hela. Då börjar han plötsligt gråta som om det faktiskt hade hänt nåt riktigt allvarligt och otäckt.
Mamman gav sig inte förrän pojken verkligen blev ledsen. Missriktad omtanke eller inte, en form av misshandel är det likafullt. För som alla vet så är lidande lidande även om det bara är ett upplevt lidande (utan yttre orsak som orsakar det). Får man lära sig att det är farligt att stöta emot något eller att snubbla så blir det sannolikt ganska farligt (upplevt i det inre) att strosa omkring.
Och nej, det kommer inte bli så att jag "FÖR ATT JAG BLIR PAPPA OCH FÖRSTÅR HUR DET ÄR" också kommer bete mig så i framtiden. Detta får man höra otrevligt ofta från föräldrar när man påpekar uppenbara galenskaper i umgänge med barn. Jag kommer naturligtvis översköljas av ovillkorlig kärlek men att det per automatik gör att jag förlorar vettet har jag ytterligt svårt att tro. Om ens barn ramlar så är man naturligtvis djupt orolig och kollar läget. Men om barnet inte verkar ha tagit skada så släpper man det där. Man lär sig av att snubbla (både fysiskt och mentalt snubbel).
Till dom som närmast militant anser att "du ska se när du själv blir förälder) kan jag redan nu framföra följande blasfemi: Mitt barn kommer inte vara världens sötaste och bästa eller bajsa hallon. Jag kommer måhända, högst subjektivt, känna att mitt barn är sötast och bäst i världen men givetvis förstå att det är lika bra som alla andra. Varken mer eller mindre. Jag inser också att övriga världen inte nödvändigtvis kommer dela mitt djupa intresse för telningen och kommer i konsekvensens namn alltså inte att blogga om den. Icke desto mindre kommer den nye att vara älskad bortom förnuft
Vote Quimby
Griniga gubben is back
Nu har det varit tyst ett tag från griniga gubben!
Därför är det hög tid att åter igen spy lite galla över samtidens dårskaper
Gick ner för att handla lite förnödenheter i förmiddags och vill man reta upp sig till vansinnets gräns ska man se till att parkera sig bakom valfri äldre pensionär (säkrast tant) när det är dags att betala. Det är nästan ofelbart otaliga snålfrågor om ören hit och dit på varor det eventuellt är reapris på, det viftas med sen länge utgångna rabattkuponger (eller kuponger gällande annan vara än den som inhandlats) samt obligatoriskt krångel när diverse kundkort ska dras i kortläsaren.
Vad gäller kritik av prissättningen kan och bör matpriserna ifrågasättas med jämna mellanrum men det är INTE kassörskan/kassören som är ansvarig för uppskörtningen i butiken.
Vad gäller dessa förbannade Ica-kort och annan skit som folk använder förklarar jag krig. Dom korvören man tjänar på att hålla på och krångla med eländet uppvägs säkerligen av kostnaden för att underhålla och administrera systemet. Och den kostnaden hamnar var? Givetvis på prislapparna i butiken. Liksom kostnaderna för all reklam som pumpas ut med rabattkuponger och annat trams. Om alla slutar att använda kuponger och kort och fan och hans moster så kommer priserna ligga på samma nivå UTAN kort och kuponger och rabatthäften. Varför krångla till allt?. Allt är lurendrejeri och talar till den oreflekterande sidan av oss som alltid vill tjäna på allt hela tiden. I själva verket fördummar det oss och handikappar oss att alltid behöva jaga erbjudanden och bonuspoäng på varor som förmodligen varit lika billiga utan system med rabatter och kundkort.
Dessutom förstår ofta inte pensionärerna ett skvatt av dom här galenskaperna och får bara svårt att enkelt handla det dom behöver.
Detta är inget frontalangrepp på pensionärer, absolut inte. Dom har det i många fall riktigt kärvt och ska vara kritiska till överpriser och annat elände. Men mathandlandets galenskap blir extra tydligt när dom (inte alla men många) är och handlar.
Vägra kundkort!
Därför är det hög tid att åter igen spy lite galla över samtidens dårskaper
Gick ner för att handla lite förnödenheter i förmiddags och vill man reta upp sig till vansinnets gräns ska man se till att parkera sig bakom valfri äldre pensionär (säkrast tant) när det är dags att betala. Det är nästan ofelbart otaliga snålfrågor om ören hit och dit på varor det eventuellt är reapris på, det viftas med sen länge utgångna rabattkuponger (eller kuponger gällande annan vara än den som inhandlats) samt obligatoriskt krångel när diverse kundkort ska dras i kortläsaren.
Vad gäller kritik av prissättningen kan och bör matpriserna ifrågasättas med jämna mellanrum men det är INTE kassörskan/kassören som är ansvarig för uppskörtningen i butiken.
Vad gäller dessa förbannade Ica-kort och annan skit som folk använder förklarar jag krig. Dom korvören man tjänar på att hålla på och krångla med eländet uppvägs säkerligen av kostnaden för att underhålla och administrera systemet. Och den kostnaden hamnar var? Givetvis på prislapparna i butiken. Liksom kostnaderna för all reklam som pumpas ut med rabattkuponger och annat trams. Om alla slutar att använda kuponger och kort och fan och hans moster så kommer priserna ligga på samma nivå UTAN kort och kuponger och rabatthäften. Varför krångla till allt?. Allt är lurendrejeri och talar till den oreflekterande sidan av oss som alltid vill tjäna på allt hela tiden. I själva verket fördummar det oss och handikappar oss att alltid behöva jaga erbjudanden och bonuspoäng på varor som förmodligen varit lika billiga utan system med rabatter och kundkort.
Dessutom förstår ofta inte pensionärerna ett skvatt av dom här galenskaperna och får bara svårt att enkelt handla det dom behöver.
Detta är inget frontalangrepp på pensionärer, absolut inte. Dom har det i många fall riktigt kärvt och ska vara kritiska till överpriser och annat elände. Men mathandlandets galenskap blir extra tydligt när dom (inte alla men många) är och handlar.
Vägra kundkort!
Grinig gubbe? Javisst!
Efter en del funderingar har jag kommit fram till att jag ska renodla bloggen. Istället för att belysa ditten och datten ska jag fokusera på det väsentliga, nämligen gnället. Det klankas alltid på folk som gnäller men jag avser upphöja denna fina tradition till folksport. Från mitt iakttagande tillstånd ämnar jag då och då brisera i en kaskad av välriktade svärdshugg mot krångel, jävelskap och dumheter.
Först ut är kollektivtrafiken i form av bussar.
Sen när spårade systemet med betalning för bussresor ur totalt? Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg när man köpte ett ordinärt okomplicerat, och därför i dag helt otänkbart, månadskort och åkte som man ville kors och tvärs. Eller så betalade man en biljett med den tidens förhärskande betalningssätt, kontanter. Man behövde inte veta hur många av Västtrafiks "zoner" man eventuellt passerade för en resa och man behövde inte köra kort in och ut i maskiner och trycka på en av 18 knappar (som ofta blir fel för oroväckande många och korrigeras av busschauffören).
Vill man betala på bussen med dagens förhärskande betalningmetod, kort, så är det icke genomförbart. På flygplan och båtar (kanske även Ubåtar) går det men inte på våra bussar.
Om man nu trotsar krånglet och ändå vill åka en liten tur med en buss får man bland annat ta följande i beaktning:
Bytestider: Vid en resa inom en zon är bytestiden 90 minuter från det att du köpt din enkelbiljett. Vid resa mellan flera zoner är bytestiden 180 minuter. En resa som är påbörjad får alltid slutföras på aktuell tur, även om enkelbiljetten upphör att gälla under tiden.
Resa som passerar annan zon: För resa mellan två hållplatser som ligger i samma eller olika zoner, men som går via hållplatser i annan zon, krävs färdbevis som är giltigt för resa mellan samtliga dessa zoner.
Exempel: En resa från Korsvägen till Frölunda Torg via Mölndals centrum kostar som en resa mellan Göteborg och Mölndal, trots att resans slutmål ligger i Göteborg.
Övergångsbiljett: Om du efter avslutad resa, inom bytestiden, bestämmer dig för att fortsätta med en ny linje till en annan kommunzon, går det att köpa en övergångsbiljett. Då får du tillgodoräkna dig kommunzonen där den nya biljetten köps. Du behöver alltså inte betala för byteszonen två gånger, men köper ändå två separata biljetter för din resa. Maxpris gäller för varje biljett, inte för hela resan. Bytestiden räknas från köpet av den senaste biljetten. Vid övergång från en tätortszon till en kommunzon (samma kommun i båda fallen) får man tillgodoräkna sig tätortszonen.
En annan användarvänlig tjänst från Västtrafik är ett kort från Västtrafik som möjliggör obegränsat åkande under en bestämd period. Man behöver dock "ladda" sitt kort med ett av dessa alternativ:
Tätortsladdning, ToV-laddning, Kommunladdning, Kommunladdning Göteborg 30, Kommunladdning Göteborg Extra, Kommunladdning Göteborg 90, Kommunladdning Göteborg 365, Göteborg +, Göteborg ++, Göteborg +++, Kranskommunladdning, Flerkommunladdning, Regionen runt i 30 dagar, Fritidsladdning, Flerkommunladdning+, Regionen Runt Xtra, Utökning skolkort, Chalmerskortet, Viskadalsladdning, Skärgårdsladdning, Marstrandsårskort
Bussen är ett underbart färdsätt och det ska vara enkelt att resa. Att det kostar 65 kronor mer att åka buss från Göteborg till Trollhättan jämfört med tåg är också galet. 124 spänn pungade jag ut med sist. Således är det billigare att åka ensam i bil samma sträcka (slitageet inräknat). Ska vi tänka på miljön så får det fanimej satsas på kollektivtrafiken. Låt skattsedeln betala för alltihop så vi slipper allt meck och jävelskap. Då kommer buss och tåg vara fullsatta. Öka service med försäljning av mat, dryck och godis och plocka in pengar den vägen. Tillåt annonsering i vagnarna. Vad som helst. Låt oss bara slippa allt onödigt krångel.
Till nästa gång:
Det var bättre förr
Först ut är kollektivtrafiken i form av bussar.
Sen när spårade systemet med betalning för bussresor ur totalt? Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg när man köpte ett ordinärt okomplicerat, och därför i dag helt otänkbart, månadskort och åkte som man ville kors och tvärs. Eller så betalade man en biljett med den tidens förhärskande betalningssätt, kontanter. Man behövde inte veta hur många av Västtrafiks "zoner" man eventuellt passerade för en resa och man behövde inte köra kort in och ut i maskiner och trycka på en av 18 knappar (som ofta blir fel för oroväckande många och korrigeras av busschauffören).
Vill man betala på bussen med dagens förhärskande betalningmetod, kort, så är det icke genomförbart. På flygplan och båtar (kanske även Ubåtar) går det men inte på våra bussar.
Om man nu trotsar krånglet och ändå vill åka en liten tur med en buss får man bland annat ta följande i beaktning:
Bytestider: Vid en resa inom en zon är bytestiden 90 minuter från det att du köpt din enkelbiljett. Vid resa mellan flera zoner är bytestiden 180 minuter. En resa som är påbörjad får alltid slutföras på aktuell tur, även om enkelbiljetten upphör att gälla under tiden.
Resa som passerar annan zon: För resa mellan två hållplatser som ligger i samma eller olika zoner, men som går via hållplatser i annan zon, krävs färdbevis som är giltigt för resa mellan samtliga dessa zoner.
Exempel: En resa från Korsvägen till Frölunda Torg via Mölndals centrum kostar som en resa mellan Göteborg och Mölndal, trots att resans slutmål ligger i Göteborg.
Övergångsbiljett: Om du efter avslutad resa, inom bytestiden, bestämmer dig för att fortsätta med en ny linje till en annan kommunzon, går det att köpa en övergångsbiljett. Då får du tillgodoräkna dig kommunzonen där den nya biljetten köps. Du behöver alltså inte betala för byteszonen två gånger, men köper ändå två separata biljetter för din resa. Maxpris gäller för varje biljett, inte för hela resan. Bytestiden räknas från köpet av den senaste biljetten. Vid övergång från en tätortszon till en kommunzon (samma kommun i båda fallen) får man tillgodoräkna sig tätortszonen.
En annan användarvänlig tjänst från Västtrafik är ett kort från Västtrafik som möjliggör obegränsat åkande under en bestämd period. Man behöver dock "ladda" sitt kort med ett av dessa alternativ:
Tätortsladdning, ToV-laddning, Kommunladdning, Kommunladdning Göteborg 30, Kommunladdning Göteborg Extra, Kommunladdning Göteborg 90, Kommunladdning Göteborg 365, Göteborg +, Göteborg ++, Göteborg +++, Kranskommunladdning, Flerkommunladdning, Regionen runt i 30 dagar, Fritidsladdning, Flerkommunladdning+, Regionen Runt Xtra, Utökning skolkort, Chalmerskortet, Viskadalsladdning, Skärgårdsladdning, Marstrandsårskort
Bussen är ett underbart färdsätt och det ska vara enkelt att resa. Att det kostar 65 kronor mer att åka buss från Göteborg till Trollhättan jämfört med tåg är också galet. 124 spänn pungade jag ut med sist. Således är det billigare att åka ensam i bil samma sträcka (slitageet inräknat). Ska vi tänka på miljön så får det fanimej satsas på kollektivtrafiken. Låt skattsedeln betala för alltihop så vi slipper allt meck och jävelskap. Då kommer buss och tåg vara fullsatta. Öka service med försäljning av mat, dryck och godis och plocka in pengar den vägen. Tillåt annonsering i vagnarna. Vad som helst. Låt oss bara slippa allt onödigt krångel.
Till nästa gång:
Det var bättre förr
Indienresan 08/09
Det verkar inte bli någon redigering av min kära livskamrats gigantiska material från Indienresan så här kommer min egen rapport:
De va la bra
De va la bra
Nostalgisk = bakåtsträvande?
Jag är en tvättäkta nostalgiker. Detta missuppfattas ofta. Jag blir beskylld för att inte leva i nuet och att ha fastnat i barndomen. "Man kan ju inte gå omkring och tycka att allt var bättre förr". Kan man inte? Nej, det kan man inte för det är icke med verkligheten överensstämmande. Mycket av det som sker i våra dagar är förstås till det bättre. Vad gäller fokus så måste det ju givet ligga på det som händer nu och en viss planering för framtiden är också av nöden tvungen. Men i många avseenden var det fantastiskt mycket bättre förr (med förr menar jag när jag var ung, vilket kan betecknas som Juraåldern).
Såhär är det:
Jag tycker att det var bättre tider när man kunde ställa sin cykel olåst var och när som helst utan att den blev stulen och/eller demolerad till oigenkännlighet med 99% sannolikhet.
Jag tycker att det var bättre tider när en majoritet av tv-programmen inte gick ut på att förnedra alternativt fördumma människor.
Jag tycker att det var bättre tider när man kunde promenera bakom någon av det motsatta könet utan att denne nervöst tittar över axeln och skräckslaget ökar farten.
Jag tycker det var bättre tider när majoriteten av filmer som vänder sig till ungdomar inte var fyllda av bestialiskt våld och skräck.
Jag tycker att det var bättre tider när man träffade kompisar och var ute och lekte till sen kväll istället för att mörda människor i CS (Counterstrike).
Jag tycker att det var bättre tider när man hellre gick hem till någon istället för att skicka 18 sms om ingenting.
Jag tycker att det var bättre tider när föräldrar inte åkte till McDonalds som fredagsnöje och bidra till växthuseffekt och storskaligt djurplågeri.
Jag tycker det var bättre tider när en allvarlig konflikt oftast slutade med en smäll på käften och inte med jämfotahopp på huvudet och maskinmässigt sparkande på liggande redan misshandlad person.
Jag tycker det var bättre tider när inte livrädda människor skaffade kamphundar för att skrämma andra människor.
Jag tycker det var bättre tider när våldtäkt var så otäckt och oacceptabelt att inget ansågs förmildrande (klädval, flirtighet, sexuella preferenser).
Såhär är det:
Jag tycker att det var bättre tider när man kunde ställa sin cykel olåst var och när som helst utan att den blev stulen och/eller demolerad till oigenkännlighet med 99% sannolikhet.
Jag tycker att det var bättre tider när en majoritet av tv-programmen inte gick ut på att förnedra alternativt fördumma människor.
Jag tycker att det var bättre tider när man kunde promenera bakom någon av det motsatta könet utan att denne nervöst tittar över axeln och skräckslaget ökar farten.
Jag tycker det var bättre tider när majoriteten av filmer som vänder sig till ungdomar inte var fyllda av bestialiskt våld och skräck.
Jag tycker att det var bättre tider när man träffade kompisar och var ute och lekte till sen kväll istället för att mörda människor i CS (Counterstrike).
Jag tycker att det var bättre tider när man hellre gick hem till någon istället för att skicka 18 sms om ingenting.
Jag tycker att det var bättre tider när föräldrar inte åkte till McDonalds som fredagsnöje och bidra till växthuseffekt och storskaligt djurplågeri.
Jag tycker det var bättre tider när en allvarlig konflikt oftast slutade med en smäll på käften och inte med jämfotahopp på huvudet och maskinmässigt sparkande på liggande redan misshandlad person.
Jag tycker det var bättre tider när inte livrädda människor skaffade kamphundar för att skrämma andra människor.
Jag tycker det var bättre tider när våldtäkt var så otäckt och oacceptabelt att inget ansågs förmildrande (klädval, flirtighet, sexuella preferenser).
Indien!
Hej dar kamrater! Som ni vet sa ar jag just nu i Indien pa turne. Christine nedtecknar mina oden och aventyr varje dag och hela resan kommer ga att folja har p[ bloggen. Dock inte forran vi ar hemma igen. Internetuppkopplingarna ar for opalitliga for att detta ska kunna goras pa plats. Ha det bra och God Jul och allt det dar. Glider upp till min balkong nu med utsikt over Ganges. Livet ar gott.
Eder Ken Whip
Eder Ken Whip
Facebook...
Ja, jag säger då det...
Efter att ha gjort efterforskningar angående avstängningar från Facebook kan jag konstatera följande:
ALLA som blivit inaktiverade på Facebook har först fått en varning angående något och sen inaktiverade. Även terrorstämplade människor har fått en varning. Men inte jag. Absurt är ett för svagt ord i detta sammanhanget. Helt otroligt.
Tydligen är det så att om minst hundra personer klickar på "Report" eller "Anmäl" på ens profil så stängs automatiskt ens konto av . Efter varning dock, även i det sammanhanget.
Jag blir inte klok på detta hur som helst. Har mailat Facebook två gånger men inget svar. Om allt detta beror på att jag startade en oskyldig liten grupp (som tyvärr belamrades med könsord av vissa) så måste alltså minst hundra personer känt sig kränkta av innehållet. Kanske nån Bibelskola i typ Bunkeflo har mobilserat en styrka? Eller så har en sökrobot hittat gruppen och automatiskt rapporterat till administratör.
Hjääääääääääääälp............................
Efter att ha gjort efterforskningar angående avstängningar från Facebook kan jag konstatera följande:
ALLA som blivit inaktiverade på Facebook har först fått en varning angående något och sen inaktiverade. Även terrorstämplade människor har fått en varning. Men inte jag. Absurt är ett för svagt ord i detta sammanhanget. Helt otroligt.
Tydligen är det så att om minst hundra personer klickar på "Report" eller "Anmäl" på ens profil så stängs automatiskt ens konto av . Efter varning dock, även i det sammanhanget.
Jag blir inte klok på detta hur som helst. Har mailat Facebook två gånger men inget svar. Om allt detta beror på att jag startade en oskyldig liten grupp (som tyvärr belamrades med könsord av vissa) så måste alltså minst hundra personer känt sig kränkta av innehållet. Kanske nån Bibelskola i typ Bunkeflo har mobilserat en styrka? Eller så har en sökrobot hittat gruppen och automatiskt rapporterat till administratör.
Hjääääääääääääälp............................
En olycka kommer sällan ensam
Jag har lovat min älskade vän att jag ska försöka bryta mitt (nedärvda?) mönster att alltid se problem i allting och istället se möjligheterna. Det är "prio 1" framöver men jag måste ändå refelektera lite över ordspråket i rubriken. För visst är det så att en olycka sällan kommer ensam. Minst tre händelser brukar enligt min erfarenhet dyka upp efter varandra. Reserverar mig dock för att jag kanske, i min mörka världsbild, fokuserat på tillfällena det varit multipla olyckor och tvångsmässigt förträngt singelkatastroferna.
Hur som helst så började det i slutet av förra veckan att ske diverse otäcka i-landsincidenter. Först dimper det ner en påminnelse på en parkeringsbot jag aldrig fått . För en felparkering jag inte gjort (Olycka nr 1 ). För att försäkra mig om att bilen trots allt ändå inte stått där parkeringsbolaget hävdade gick jag för att titta på bilens placering så jag inte blandat ihop förbudstiderna för parkeringen.
När jag anlände till platsen för fordonets placering ser jag att passagerarrutan på bilen är krossad. Glassplitter i halva bilen och eftersom det (givetvis) hällregnat det senaste dygnet är bilen givetvis vattenskadad (Olycka nr 2). Till lyckans försvar ska här dock påpekas att inget var stulet i bilen. Mina glasögon och stereon låg kvar. Ett rent hatbrott således.
När jag nåt dygn senare ska gå in på Facebook kommer jag inte in. En administrator har tagit bort mitt konto (Olycka nr 3). Det kan tyckas som ett ringa problem i vår nukleära tidsålder men jag hade lite nyttiga kontakter i Indien där som jag behöver inför vår resa dit i december.
Desillusionerad och vred gav jag mig så iväg för att hämta ungdomar (jobbhelg). På väg hem från Färgelanda möter vi en grå Audi som sladdar på vägbanan, halkar av vägbanan, studsar upp på en traktoravfart och bokstavligen flyger förbi oss ett par meter upp i luften och rätt in i en skogsdunge (Olycka nr 4, även om jag inte satt i den flygande bilen). Jag bromsar hastigt in, parkerar min bil och rusar till olycksplatsen. Som tur är har ingen av dom två personerna i bilen några synliga skador men jag beordrade dom ändå att ta på sig varmt och att sätta sig i min bil för att mildra chocken som alltid kommer efter ett litet tag. Efter larmsamtal så dök så småningom två ambulanser, två polisbilar, brandbil och bärgningsbil upp. Fullt pådrag! Mirakulöst nog så verkade personerna i bilen klarat sig bra men damen i bilen klagade över lite smärta i nacken och handen så det blev ambulansfärd ändå.
Nu sitter jag på jobbet med en kaffekopp (kommer jag att sätta i halsen eller bli skållad av den heta drycken?) och inväntar nästa diaboliska attack från universums ohämmade olycksfabrik.
Hur som helst så började det i slutet av förra veckan att ske diverse otäcka i-landsincidenter. Först dimper det ner en påminnelse på en parkeringsbot jag aldrig fått . För en felparkering jag inte gjort (Olycka nr 1 ). För att försäkra mig om att bilen trots allt ändå inte stått där parkeringsbolaget hävdade gick jag för att titta på bilens placering så jag inte blandat ihop förbudstiderna för parkeringen.
När jag anlände till platsen för fordonets placering ser jag att passagerarrutan på bilen är krossad. Glassplitter i halva bilen och eftersom det (givetvis) hällregnat det senaste dygnet är bilen givetvis vattenskadad (Olycka nr 2). Till lyckans försvar ska här dock påpekas att inget var stulet i bilen. Mina glasögon och stereon låg kvar. Ett rent hatbrott således.
När jag nåt dygn senare ska gå in på Facebook kommer jag inte in. En administrator har tagit bort mitt konto (Olycka nr 3). Det kan tyckas som ett ringa problem i vår nukleära tidsålder men jag hade lite nyttiga kontakter i Indien där som jag behöver inför vår resa dit i december.
Desillusionerad och vred gav jag mig så iväg för att hämta ungdomar (jobbhelg). På väg hem från Färgelanda möter vi en grå Audi som sladdar på vägbanan, halkar av vägbanan, studsar upp på en traktoravfart och bokstavligen flyger förbi oss ett par meter upp i luften och rätt in i en skogsdunge (Olycka nr 4, även om jag inte satt i den flygande bilen). Jag bromsar hastigt in, parkerar min bil och rusar till olycksplatsen. Som tur är har ingen av dom två personerna i bilen några synliga skador men jag beordrade dom ändå att ta på sig varmt och att sätta sig i min bil för att mildra chocken som alltid kommer efter ett litet tag. Efter larmsamtal så dök så småningom två ambulanser, två polisbilar, brandbil och bärgningsbil upp. Fullt pådrag! Mirakulöst nog så verkade personerna i bilen klarat sig bra men damen i bilen klagade över lite smärta i nacken och handen så det blev ambulansfärd ändå.
Nu sitter jag på jobbet med en kaffekopp (kommer jag att sätta i halsen eller bli skållad av den heta drycken?) och inväntar nästa diaboliska attack från universums ohämmade olycksfabrik.
Facebook, Stasi, FRA, GRU, Mossad...
Är utan någon som helst förvarning utkastad från Facebook. Vet inte om den kan bero på gruppen med Citat och visdomsord från Grästorp jag skapade för nån vecka sen. Hur som helst har jag hört att gruppen ligger kvar med dom obsceniteter som jag i så fall skulle bli utkastad för. Hade varit mer logiskt att stänga gruppen först om det nu är så stötande ord i gruppen. Och sen i så fall förvisa mig från landet och skjuta min familj. Alla hata facebookgrupper som cirkulerat är ok, likaså grupper med stötande videos och våldsförhärligande innehåll. Det är precis som i Texas detta. Att skjuta vilt med vapen är ok men nakenhet är oerhört stötande.
Har mailat till Facebook men får inget svar. Det som är helvetiskt störande är att jag har en massa kontakter där som jag tänkte använda mig av i Indien. Nu är väl allt borta kan jag tänka. Eller så är kontot bara inaktiverat och allt finns kvar. Intressant i fallet är att jag uttryckligen bad medlemmarna i gruppen att inte skriva en massa inlägg med kuk och fitta eftersom vissa har en förkärlek för det ämnet. Som tack för det blir jag utkastad men personerna som skriver det störande finns kvar på Facebook.
Funderar på att skicka ett snigelbrev till Facebooks kontor med en tecknad bild av en erigerad penis men jag har inte bestämt mig än. Kanske skriver jag KUK istället. Så att dom får bilden av mig bekräftad och kan sova gott.
Har mailat till Facebook men får inget svar. Det som är helvetiskt störande är att jag har en massa kontakter där som jag tänkte använda mig av i Indien. Nu är väl allt borta kan jag tänka. Eller så är kontot bara inaktiverat och allt finns kvar. Intressant i fallet är att jag uttryckligen bad medlemmarna i gruppen att inte skriva en massa inlägg med kuk och fitta eftersom vissa har en förkärlek för det ämnet. Som tack för det blir jag utkastad men personerna som skriver det störande finns kvar på Facebook.
Funderar på att skicka ett snigelbrev till Facebooks kontor med en tecknad bild av en erigerad penis men jag har inte bestämt mig än. Kanske skriver jag KUK istället. Så att dom får bilden av mig bekräftad och kan sova gott.
Indiska ambassaden - a nightmare
Ringde idag till Indiska ambassaden i Stockholm för att kolla status på våran visumansökan dit. Efter nära 30 minuters väntande med sitarmusik from hell kom jag fram till en svenska som pratade som om hon tagit tre holkar och lagt en filt över munnen. Efter att ha förklarat mitt ärende tre gånger försvann hon plötsligt och en mansröst skrek "hallo, hallo". Plötsligt var jag i kontakt med en indier som frågade om mitt ärende. Efter 5-6 försök förstod han vad jag ville och följande konversation utspelades:
Ambassadmannen: What is your name?
Kenneth: Kenneth Ödlund
A: Ohland?
K: No, Ödlund
A: Can you spell it?
K: Ö d l u n d
Lång väntan
A: What´s your name please?
K: Kenneth Ödlund
A: Odlund?
K: It´s Ö in the beginning, not an O
A: Spell please
K: Ö D L U N D
A: Odlund?
K: Yes (här ville jag bara komma vidare)
A: Full name please
K: Kenneth Ödlund
A: Kenneth?
K: Yes
A: Spell please
K: K e n n e t h
A: Kenneth?
K: Yes
A: One or two passports?
K: Two
A: The other name?
K: Christine Karlsson
A: Christine?
K: Yes
A: Full name please
K: Christine Karlsson
A: Karlsson with C?
K: No, with a K
A: Christine?
K: Yes
A: With K
K: No, C H
A: Spell please
K: C h r i s t i n e
A: More name?
K: Yes, Maria. Maria Christine
A: Touristvisa?
K: Yes
A. When did you send
K: I´m not sure. Two or three weeks ago
A: How did you send
K: Recommended mail
A: When did you send
K: As I said, I don´t know. Sorry. Two or three weeks ago
A: When do you go to India
K: 16 december
A: It´s long time
K:Yes but my girlfriend is travelling to Ireland ten days from now and need to get the passport
A: Full name please
K: Maria Christ...
A: Your name
K: Bo Kenneth Ödlund
A: Please spell
K: B o
A: Bouh
K: Yes, Bo
A: Next name
K: K e n n e t h
A: Yes
K: Ö d l u n d
A: Ouhdlund
K: Yes
A: The other
K: Maria Chri
A: Christine?
K: Yes
A: Wait...
Indisk speedmetal i några minuter
A: Hallo, hallo
K: Yes
A. They come here 28
K: Ok, when can I expect to get the visas?
A: It will take abot 25 days
K: When is the earlist date I can expect to get them?
A: We will send them next week.
K: How many days is the delivery.
A: I don´t know, we will send them next week
K: Yes, but i need to know if I get it next week or the week after.
A: I don´t know. We will send them next week.
K: Erhh.. Ok, thank you. Is it possible to coll...
A: Yes
Klick
(Här var jag på väg att ställa frågan om man kan hämta ut Visa via ombud på ambassaden men fick luren påslängd)
Ny uppringning och 20 minuters vanvettig musik innan den dova svenska receptionisten svarade
A: Ja?
K: Hej, jag ringde för en stund sen och hann inte få svar på mina frågor innan luren lades på. Mitt visum skulle skickas nästa vecka sa han jag pratade med och då undrar jag om man kan hämta ut det via ombud?
A: Ja, det går bra. Med en fullmakt. är det klart?
K: Det visste han inte, men han sa att det skulle skickas nån gång nästa vecka
A: Nähä... Ja...
K: Går det att få meddelat när visumen är klara
A: Ja, du får väl ringa nästa vecka igen
K: (Jippie!) Ok
Språkförbistring är tough shit. På nåt vis tappar man tråden totalt när man talar med nån som är helt ostrukturerad i frågeställningar och arbetssätt och därför var jag kanske otydlig tillbaka.Kulturkrocken var ett faktum. Men intressant var det :)
Ambassadmannen: What is your name?
Kenneth: Kenneth Ödlund
A: Ohland?
K: No, Ödlund
A: Can you spell it?
K: Ö d l u n d
Lång väntan
A: What´s your name please?
K: Kenneth Ödlund
A: Odlund?
K: It´s Ö in the beginning, not an O
A: Spell please
K: Ö D L U N D
A: Odlund?
K: Yes (här ville jag bara komma vidare)
A: Full name please
K: Kenneth Ödlund
A: Kenneth?
K: Yes
A: Spell please
K: K e n n e t h
A: Kenneth?
K: Yes
A: One or two passports?
K: Two
A: The other name?
K: Christine Karlsson
A: Christine?
K: Yes
A: Full name please
K: Christine Karlsson
A: Karlsson with C?
K: No, with a K
A: Christine?
K: Yes
A: With K
K: No, C H
A: Spell please
K: C h r i s t i n e
A: More name?
K: Yes, Maria. Maria Christine
A: Touristvisa?
K: Yes
A. When did you send
K: I´m not sure. Two or three weeks ago
A: How did you send
K: Recommended mail
A: When did you send
K: As I said, I don´t know. Sorry. Two or three weeks ago
A: When do you go to India
K: 16 december
A: It´s long time
K:Yes but my girlfriend is travelling to Ireland ten days from now and need to get the passport
A: Full name please
K: Maria Christ...
A: Your name
K: Bo Kenneth Ödlund
A: Please spell
K: B o
A: Bouh
K: Yes, Bo
A: Next name
K: K e n n e t h
A: Yes
K: Ö d l u n d
A: Ouhdlund
K: Yes
A: The other
K: Maria Chri
A: Christine?
K: Yes
A: Wait...
Indisk speedmetal i några minuter
A: Hallo, hallo
K: Yes
A. They come here 28
K: Ok, when can I expect to get the visas?
A: It will take abot 25 days
K: When is the earlist date I can expect to get them?
A: We will send them next week.
K: How many days is the delivery.
A: I don´t know, we will send them next week
K: Yes, but i need to know if I get it next week or the week after.
A: I don´t know. We will send them next week.
K: Erhh.. Ok, thank you. Is it possible to coll...
A: Yes
Klick
(Här var jag på väg att ställa frågan om man kan hämta ut Visa via ombud på ambassaden men fick luren påslängd)
Ny uppringning och 20 minuters vanvettig musik innan den dova svenska receptionisten svarade
A: Ja?
K: Hej, jag ringde för en stund sen och hann inte få svar på mina frågor innan luren lades på. Mitt visum skulle skickas nästa vecka sa han jag pratade med och då undrar jag om man kan hämta ut det via ombud?
A: Ja, det går bra. Med en fullmakt. är det klart?
K: Det visste han inte, men han sa att det skulle skickas nån gång nästa vecka
A: Nähä... Ja...
K: Går det att få meddelat när visumen är klara
A: Ja, du får väl ringa nästa vecka igen
K: (Jippie!) Ok
Språkförbistring är tough shit. På nåt vis tappar man tråden totalt när man talar med nån som är helt ostrukturerad i frågeställningar och arbetssätt och därför var jag kanske otydlig tillbaka.Kulturkrocken var ett faktum. Men intressant var det :)
Hammaren och skäran
Satt idag och tittade lite grann på hockey från ryska ligan. Ett klassiskt möte mellan SKA St. Petersburg och Lokomotiv Moskva. SKA tillsammans med det mer kända CSKA Moskva var ryska armens klubbar i Sovjetunionen. Bägge klubbarna har Röda Armens stjärna i klubbenblemet. Medans CSKA (som hade Pittsburg Penguins som delägare) har haft lite olika varianter på enblemet har SKA kvar hammaren och skäran på bröstet. 17 år efter Sovjetunionens upplösning... Ganska märkligt men inget som väcker uppmärksamhet. Lite knepigt eftersom det är ett stort fokus i dessa dagar på att jämställa kommunism med nazism. Tänk dig ett tyskt klubblag med hakkorset på dräkterna 17 år efter nazimens fall. Det hade blivit ramaskri...
Vad gäller brott mot mänskligheten ligger förstås Stalin i täten, i sällskap med andra dårar som Hitler, Pol Pot, Idi Amin och George Bush . Men medans nazismen har en agenda av att utrota andra för den egna tillväxten (lebensraum) så har kommunismen som inre kärna jämlikhet och broderskap (hur förvridet det än blev under Sovjetepoken). Nu är ju våld av kärlek lika otäckt som våld av hat så det spelar ju ingen roll vad avsikten är, i alla fall inte för offren. Så visst kan man i det avssendet jämställa nazism och kommunism. Men nånstans verkar det ändå finnas en större acceptans för kommunismen och dess symboler även om nyliberaler och konservativa får svettig överläpp vid blotta tanken. Kan det vara för att vi nånstans vet att vi borde dela allting rättvist och leva i broderskap och omtanke? Och även om det blev raka motsatsen i hela östblocket så vet vi trots allt att grundtanken var ganska god.
Hur kan SKA:s klubbdräkter passera utan massiv kritik? Numera sänds ju ryska ligan över hela världen. Hur kan ryssarna själva tolerera det? Har inte dom gjort upp med sitt förfluta? Hatar dom inte allt vad kommunismen stod för och jublar åt hyperkapitalismens frälsning?
Jag har ingen aning men det är lite surrealistiskt att se hammaren och skäran på dräkterna. Och på läktarna sitter det människor med Röda Armens gamla spetsiga mössor (Budenovka) och sovjetiska flaggor. Hockeyn då? Den är oändligt mycket sämre jämfört med glansdagarna på 80-talet. Hafsigt, slarvigt och oestetiskt i jämförelse. Hockeyn var alltså bättre förr, det kan konstateras.
Vad gäller brott mot mänskligheten ligger förstås Stalin i täten, i sällskap med andra dårar som Hitler, Pol Pot, Idi Amin och George Bush . Men medans nazismen har en agenda av att utrota andra för den egna tillväxten (lebensraum) så har kommunismen som inre kärna jämlikhet och broderskap (hur förvridet det än blev under Sovjetepoken). Nu är ju våld av kärlek lika otäckt som våld av hat så det spelar ju ingen roll vad avsikten är, i alla fall inte för offren. Så visst kan man i det avssendet jämställa nazism och kommunism. Men nånstans verkar det ändå finnas en större acceptans för kommunismen och dess symboler även om nyliberaler och konservativa får svettig överläpp vid blotta tanken. Kan det vara för att vi nånstans vet att vi borde dela allting rättvist och leva i broderskap och omtanke? Och även om det blev raka motsatsen i hela östblocket så vet vi trots allt att grundtanken var ganska god.
Hur kan SKA:s klubbdräkter passera utan massiv kritik? Numera sänds ju ryska ligan över hela världen. Hur kan ryssarna själva tolerera det? Har inte dom gjort upp med sitt förfluta? Hatar dom inte allt vad kommunismen stod för och jublar åt hyperkapitalismens frälsning?
Jag har ingen aning men det är lite surrealistiskt att se hammaren och skäran på dräkterna. Och på läktarna sitter det människor med Röda Armens gamla spetsiga mössor (Budenovka) och sovjetiska flaggor. Hockeyn då? Den är oändligt mycket sämre jämfört med glansdagarna på 80-talet. Hafsigt, slarvigt och oestetiskt i jämförelse. Hockeyn var alltså bättre förr, det kan konstateras.
Börskrasch!!!
Nu kraschas det och rasas det på all världens kapitalmarknader och finansmupparna har glansiga överläppar och svettiga fotsulor. Och svensson är chockad och rasar (det är mycket rasande nuförtiden) över att den råa kapitalismen tar hans/hennes pengar. Get real, säger jag. Alla med ett uns intelligens vet att det är precis såhär oreglerad kapitalism fungerar. Och en majoritet röstade förra valet på en regering som gör allt för att amerikanisera vår ekonomi och ansluta oss fullt ut till den fria och självreglerande marknaden.
Men den är ju inte alls självreglerande skriker folk i kör nu. Jo det är den i allra högsta grad. Självregleringen består ju i att alla roffar åt sig så mycket dom kan och tar större och större risker med sitt kapital (och med kapital dom inte har) tills allt går åt helvete. Då hinner en del räda sitt eget skinn hyfsat medans andra faller ner i avgrunden. Många dukar under men snart finns det nya finansnissar som är beredda att gå över lik (t.o.m. sitt eget kanske) för att bli perverst förmögna. Och snart är det sig ganska likt igen. Detta är oreglerad kapitalism och den funkar jättebra om man vill ha det på detta viset. Problemet är att eftersom vi fortfarande har samhällen som i alla fall i viss mån värnar om sina medborgare så måste staten gå in och täppa till dom avgrundsstora hålen som mupparna efterlämnar. Det gör staten genom att ösa in pengar i finanssektorn, pengar som är dina och mina eftersom staten är du och jag och inget annat. Så nu har finansmarknaden snart nya pengar att leka med medans du försöker gneta ihop till hyra och mat.
Eftersom minst 50% av befolkningen skiter totalt i alla andra om bara ser till egen plånbok, och blir jätteglada när Moderaterna ger dom lite mer i månaden (om man inte blir sjuk, arbetslös eller nåt annat obehagligt) så är det omöjligt med en fri marknad. För om tillräckligt många bara vill roffa åt sig så blir det rofferi.
Ego ego ego... I oändlighet. One way ticket to hell
Men den är ju inte alls självreglerande skriker folk i kör nu. Jo det är den i allra högsta grad. Självregleringen består ju i att alla roffar åt sig så mycket dom kan och tar större och större risker med sitt kapital (och med kapital dom inte har) tills allt går åt helvete. Då hinner en del räda sitt eget skinn hyfsat medans andra faller ner i avgrunden. Många dukar under men snart finns det nya finansnissar som är beredda att gå över lik (t.o.m. sitt eget kanske) för att bli perverst förmögna. Och snart är det sig ganska likt igen. Detta är oreglerad kapitalism och den funkar jättebra om man vill ha det på detta viset. Problemet är att eftersom vi fortfarande har samhällen som i alla fall i viss mån värnar om sina medborgare så måste staten gå in och täppa till dom avgrundsstora hålen som mupparna efterlämnar. Det gör staten genom att ösa in pengar i finanssektorn, pengar som är dina och mina eftersom staten är du och jag och inget annat. Så nu har finansmarknaden snart nya pengar att leka med medans du försöker gneta ihop till hyra och mat.
Eftersom minst 50% av befolkningen skiter totalt i alla andra om bara ser till egen plånbok, och blir jätteglada när Moderaterna ger dom lite mer i månaden (om man inte blir sjuk, arbetslös eller nåt annat obehagligt) så är det omöjligt med en fri marknad. För om tillräckligt många bara vill roffa åt sig så blir det rofferi.
Ego ego ego... I oändlighet. One way ticket to hell
Trauma!
I skrivande stund är jag nyss hemkommen från jobbet. Med skakande händer och bultande hjärta. Jag körde på en liten grabb med bilen i Uddevalla. På väg upp från företagsparkeringen bakom huset passerar man den vanliga parkeringen. När jag passerar denna kommer det två små knattar cyklandes ut rätt framför bilen. Dom var så små och cyklarna så låga att dom inte märktes förrän dom var mitt framför min motorhuv. En panikbromsning och en smäll...
Panik och overklighetskänsla sköljde över mig medans jag kastade mig ur bilen. Grabben som träffades av bilen stod upp och skrek utan att galltjuta. Jag försökte prata lugnt med honom för att kunna ta reda på eventuella skador. Som tur var fanns det inga synliga tecken i form av skrubbsår eller chock. Jag försökte prata med honom om var han bodde men han kunde inte så bra svenska. Av hans kompisar fick jag i alla fall reda på var han bodde och efternamnet.
Efter att i chocktillstånd hoppat in i närbutiken och handlat plåster på såren-godis (överslagshandling?) tog jag mig till lägenhetsområdet där han bodde. När jag kom dit stod det ett dussintals barn och en mamma på trappan. Jag presenterade mig och undrade hur det var med Ara, som grabben hette. Hon kunde inte så mycket svenska heller men jag förstod att pojken under omständigheterna mådde ganska bra. Hon var mest arg för att han inte hade kommit hem på utsatt tid och använt cykelhjälm. Jag försökte förklara händelseförloppet för henne och att jag var jätteledsen över det inträffade. Då sa hon att hennes man var inne i lägenheten och visade mig in. När jag försökte förklara för honom också vad som hade hänt så sa han bara att jag inte behövde förklara, han visste att pojkarna lever farligt när dom cyklar omkring och att ingen människa frivilligt vill skada nån. Istället satte han på tv:n och dukade fram kaffe och sex sorters kakor. Smaskiga kurdiska specialiteter. Efter att ha smällt i mig kakorna och samtalat med Aras två bröder funderade jag på att tacka för mig. Icke sa Nicke... Jag skulle förstås ha mat! Jag påpekade att det absolut inte var nödvändigt och att dom inte behövde göra sig besvär med detta. Förgäves... En gigantisk bricka med en stor tallrik ris, kryddig lök- och kikärtssoppa, majssoppa och ett knippe bladgrönsaker ställdes fram på nolltid och nästan proppmätt (man är ju van att äta mat först och sen dricka kaffe med eventuellt tilltugg...) var det bara att hugga in. Ingen annan åt eftersom det fortfarande är Ramadan.
En smått surrealistisk känsla att frossa i mat medans hela familjen satt runt omkring. Lite av en kulturchock för en folkskygg nordbo ;) Maten var jättegod hur som helst och kaffe dukades fram igen. Detta tackade jag vänligt med bestämt nej till eftersom jag var helt fullstoppad och fortfarande i lite chock. På utvägen kollade jag till Ara och han såg lite gladare ut än innan så förhoppningsvis blev han bara lite chockad och får inga men. Hoppas innerligt att grabben inte lider för mycket av det som hände bara. Samtidigt vet man ju vad som hände i sin egen barndom... Det small i alla möjliga och omöjliga sammanhang och ingen verkar ha traumatiserats för livet av detta.
Det var hur som haver en underbar upplevelse att känna dessa människors värme och generositet, trots att jag just kört på deras son. Familjen är från Kurdistan och vi samtalade lite om läget i Irak m.m. Ibland är det nyttigt att dras ut ur svennebubblan och få lite perspektiv på tillvaron. Nåt gott kom kanske ur eländet trots allt.
Nu när jag skrivit detta känns det som om det aldrig har hänt. Som en dröm. Kanske har jag hamnat i vad Papi Raul kallar för "Psykisk livskris"?
Var alerta i trafiken!
Panik och overklighetskänsla sköljde över mig medans jag kastade mig ur bilen. Grabben som träffades av bilen stod upp och skrek utan att galltjuta. Jag försökte prata lugnt med honom för att kunna ta reda på eventuella skador. Som tur var fanns det inga synliga tecken i form av skrubbsår eller chock. Jag försökte prata med honom om var han bodde men han kunde inte så bra svenska. Av hans kompisar fick jag i alla fall reda på var han bodde och efternamnet.
Efter att i chocktillstånd hoppat in i närbutiken och handlat plåster på såren-godis (överslagshandling?) tog jag mig till lägenhetsområdet där han bodde. När jag kom dit stod det ett dussintals barn och en mamma på trappan. Jag presenterade mig och undrade hur det var med Ara, som grabben hette. Hon kunde inte så mycket svenska heller men jag förstod att pojken under omständigheterna mådde ganska bra. Hon var mest arg för att han inte hade kommit hem på utsatt tid och använt cykelhjälm. Jag försökte förklara händelseförloppet för henne och att jag var jätteledsen över det inträffade. Då sa hon att hennes man var inne i lägenheten och visade mig in. När jag försökte förklara för honom också vad som hade hänt så sa han bara att jag inte behövde förklara, han visste att pojkarna lever farligt när dom cyklar omkring och att ingen människa frivilligt vill skada nån. Istället satte han på tv:n och dukade fram kaffe och sex sorters kakor. Smaskiga kurdiska specialiteter. Efter att ha smällt i mig kakorna och samtalat med Aras två bröder funderade jag på att tacka för mig. Icke sa Nicke... Jag skulle förstås ha mat! Jag påpekade att det absolut inte var nödvändigt och att dom inte behövde göra sig besvär med detta. Förgäves... En gigantisk bricka med en stor tallrik ris, kryddig lök- och kikärtssoppa, majssoppa och ett knippe bladgrönsaker ställdes fram på nolltid och nästan proppmätt (man är ju van att äta mat först och sen dricka kaffe med eventuellt tilltugg...) var det bara att hugga in. Ingen annan åt eftersom det fortfarande är Ramadan.
En smått surrealistisk känsla att frossa i mat medans hela familjen satt runt omkring. Lite av en kulturchock för en folkskygg nordbo ;) Maten var jättegod hur som helst och kaffe dukades fram igen. Detta tackade jag vänligt med bestämt nej till eftersom jag var helt fullstoppad och fortfarande i lite chock. På utvägen kollade jag till Ara och han såg lite gladare ut än innan så förhoppningsvis blev han bara lite chockad och får inga men. Hoppas innerligt att grabben inte lider för mycket av det som hände bara. Samtidigt vet man ju vad som hände i sin egen barndom... Det small i alla möjliga och omöjliga sammanhang och ingen verkar ha traumatiserats för livet av detta.
Det var hur som haver en underbar upplevelse att känna dessa människors värme och generositet, trots att jag just kört på deras son. Familjen är från Kurdistan och vi samtalade lite om läget i Irak m.m. Ibland är det nyttigt att dras ut ur svennebubblan och få lite perspektiv på tillvaron. Nåt gott kom kanske ur eländet trots allt.
Nu när jag skrivit detta känns det som om det aldrig har hänt. Som en dröm. Kanske har jag hamnat i vad Papi Raul kallar för "Psykisk livskris"?
Var alerta i trafiken!
Hysteriska och självupptagna småbarnsmammor
Det finns nog inget som kan göra mig mer förbannad (om än kortvarigt) än dessa nyblivna mammor som barrikaderar offentliga utrymmen. Jag brukar gå ner på stan och käka frukost på närbelägna Espresso House eftersom dom har god Sojalatte och man ser mycket folk som strosar förbi. På eftermidagarna invaderas stället av barnvagnar, snuttefiltar, nappflaskor, groteska barnmobiler (inte såna man ringer på utan leker med) och, mestadels, unga kvinnor med det där otäckt hysteriska i blicken. Blicken som säger: jag är mamma! jag är mor! jag har ett barn! alla mina hysteriska vänner är också mammor! prata bajs! fika! ringa Stefan på jobbet och planera parmiddag! ta plats! blockera gångvägen för alla som inte har barn! varför har ni inte barn? jag har barn!
Därför fikar jag nästan uteslutande på förmiddagarna. Idag var det lugnt och ganska glest befolkat på fiket. Men i kön står det två gigantiska barnvagnar och två mammor . Den ena mamman såg närmast psykotisk ut och pillade hysteriskt med någon slags barnfilt och pladdrade osammanhängande med den andra ömma modern. När människorna framför dessa två stadigt avancerade framåt stod dom kvar och pratade osammanhängande om barn och make-up. När jag då anropade dom från planeten Tellus och påpekade att kön flyttade på sig får jag till svar: "Nej, vi står inte i kö. Vi står här och väntar" (!). Dom ställer alltså upp sina barnvagnar mitt framför disken och väntar på sina vänner! Vilken vanlig vettig människa, utan småbarnspsykos, ställer sig framför disken på ett café och väntar? Det är inte många av världens alla miljarder människor kan jag lova.
Har man barn tror dessa vanvettiga människor att man kan göra vad som helst (omvärlden har ju sedan länge emotsett denna omvälvande och för universums framtid helt avgörande händelse).
Det är FANTASTISKT att få barn mässar hysterikorna i kör. Man får nya perspektiv och får nån annan att bry sig om, låter det. Det som händer, i en hel del fall, är att mammorna blir dubbelt egoistiska! Nu är dom minsann inte bara en människa utan också en mamma, så det så! Och dessutom har dom ett barn, som förstås är sötast och bäst i världen, som minsann också ska särbehandlas. Så istället för att ödmjukas över livets mysterium och denna nya fantastiska varelse som ett barn är så blir mammorna raka motsatsen. Möjligen kan dom sträcka ut omtanken och medkänslan till andra mammor och deras barn. Men vi andra ska ha förståelse för att mamma Tessan och lille Theo ska få obegränsat med utrymme och vi ska också tycka det är sött med bajslukt och skrik i alla miljöer och sammanhang.
Dom som känner mig vet att jag älskar barn. Men en del av deras mammor är ibland vedervärdiga.
Nu finns det ju större problem att brottas med i världen, det är jag fullt medveten om, men icke desto mindre är det irriterande. Man skulle bygga en gigantisk barnvagn (2x2 meter)och lägga två gigantiska kåldockor i den och ställa mitt i vägen varje gång man är och fikar. Sen skulle man, med smått galen blick, nöjsamt observera hur alla andra får gå omvägar runt halva köpcentret för att komma fram för en kopp kaffe. Dels för att få en inblick i småbarnsmammornas fantastiska värld, dels för att få en och annan av dom att inse hur hänsynslöst dom beter sig.
Över och ut
Därför fikar jag nästan uteslutande på förmiddagarna. Idag var det lugnt och ganska glest befolkat på fiket. Men i kön står det två gigantiska barnvagnar och två mammor . Den ena mamman såg närmast psykotisk ut och pillade hysteriskt med någon slags barnfilt och pladdrade osammanhängande med den andra ömma modern. När människorna framför dessa två stadigt avancerade framåt stod dom kvar och pratade osammanhängande om barn och make-up. När jag då anropade dom från planeten Tellus och påpekade att kön flyttade på sig får jag till svar: "Nej, vi står inte i kö. Vi står här och väntar" (!). Dom ställer alltså upp sina barnvagnar mitt framför disken och väntar på sina vänner! Vilken vanlig vettig människa, utan småbarnspsykos, ställer sig framför disken på ett café och väntar? Det är inte många av världens alla miljarder människor kan jag lova.
Har man barn tror dessa vanvettiga människor att man kan göra vad som helst (omvärlden har ju sedan länge emotsett denna omvälvande och för universums framtid helt avgörande händelse).
Det är FANTASTISKT att få barn mässar hysterikorna i kör. Man får nya perspektiv och får nån annan att bry sig om, låter det. Det som händer, i en hel del fall, är att mammorna blir dubbelt egoistiska! Nu är dom minsann inte bara en människa utan också en mamma, så det så! Och dessutom har dom ett barn, som förstås är sötast och bäst i världen, som minsann också ska särbehandlas. Så istället för att ödmjukas över livets mysterium och denna nya fantastiska varelse som ett barn är så blir mammorna raka motsatsen. Möjligen kan dom sträcka ut omtanken och medkänslan till andra mammor och deras barn. Men vi andra ska ha förståelse för att mamma Tessan och lille Theo ska få obegränsat med utrymme och vi ska också tycka det är sött med bajslukt och skrik i alla miljöer och sammanhang.
Dom som känner mig vet att jag älskar barn. Men en del av deras mammor är ibland vedervärdiga.
Nu finns det ju större problem att brottas med i världen, det är jag fullt medveten om, men icke desto mindre är det irriterande. Man skulle bygga en gigantisk barnvagn (2x2 meter)och lägga två gigantiska kåldockor i den och ställa mitt i vägen varje gång man är och fikar. Sen skulle man, med smått galen blick, nöjsamt observera hur alla andra får gå omvägar runt halva köpcentret för att komma fram för en kopp kaffe. Dels för att få en inblick i småbarnsmammornas fantastiska värld, dels för att få en och annan av dom att inse hur hänsynslöst dom beter sig.
Över och ut
Svarta hål och vita fläckar
Partikelnissarna i Genéve har nu alltså gjort ett experiment där man med hjälp av en så kallad partikelaccelerator simulerat ett slags Big Bang. Jordens undergång var nära förestående enligt vissa men skepparkransarna på institutet i Genéve hävdade och hävdar att det är helt ofarligt. Vad undergångsprofeterna grundade sin rädsla på var att det kunde skapas ett svart hål som vi helt enkelt sugs in i. För de flesta falukorvsätande konformitetsfascister är svarta hål nåt som bara existerar i teorin och nånstans därute i rymden. Rymden som man bara tittar på om man får in ett faktaprogram på tv. Eller i ett sällsynt ögonblick lyfter blicken från barnvagnen när fredags-kycklingen ska förbrännas under kvällspromenaden mellan Så Ska Det Låta och sena nyheterna.
Nu experimenterar vi med livets skapelseprocess. Det räcker inte med att klona djur (kanske nån människa har slunkit igenom, vem vet) eller att vanvettigt plåga ihjäl dom i olika, för vetenskapen ack så nödvändiga experiment (som att utsätta råttor för cigarettrök motsvarande hundratals människors förbrukning om dagen för att sen i glättiga tidsskrifter konstatera att tobak är jättefarligt att konsumera (det hade vi ingen aaaning om... ) Jodå, sådana experiment utförs.
Nej, nu har vi lyft blicken och ska skapa egna små världar. Prio ett är som vanligt att absolut inte forska i vad som kan rädda den värld vi har, annat än i små gulliga experiment om ekologiskt hållbara energisystem, utan att leka gudar för att få erektion i gabardinbyxorna. Vad som skiljer detta experiment från andra är dom möjliga konsekvenserna. Om en kanin dör innan schampotestet frätt sönder ögonen så är det ju bara att ersätta den med en ny och inte tycker Svensson att det är nåt vidare värst konstigt med det. Om det inte vore barnens kanin förstås, som man stängt in i en minimal bur för att använda som leksak. Då är det ju jättehemskt att barnens "Stampe" plågas. Heja människan!
Konsekvensen av att sända partiklar med ljusets hastighet i en partikelaccelerator är svårare att förutse. Vad händer om maskinen pajjar, går sönder? Är det nån som vet nåt om vad som skulle kunna hända. Ingen kan veta eftersom vi aldrig skapat Big Bangs innan. Vet vi ens om det hänt nåt nu även om jorden inte sögs in i ett svart hål? Kan nåt ha hänt som vi inte kan mäta, vi är ju inte gud (om det nu finns nåt sånt) så vi kan ju omöjligt ha helhetsbilden.
Hela gudsexperimentet styrs av datorer och mjukvara till datorerna. Och vad hände i veckan? Datorerna blev hackade! Hackarna meddelade i attacken att dom inte tänkte skada programmet utan visade bara att gabardintomtarna var "barnungar". Möjligen avsåg dom att dom hade noll koll på säkerheten. Om dessa hackare hade varit människor med mer illvillig avsikt, vad hade hänt då? Dessa experiment som utfördes i Genéve kommer givetvis att fortsätta i allt större skala. Vad händer då om hackare vill nåt illa, i terrorsyfte eller annat? Eller om det är klantiga hackare som i Red Bull-delirium gör nåt galet?
Hur vore det med lite konstruktiv forskning som omväxling? Forskning som får oss att leva hållbart och lyckligt på denna planeten (oavsett hur den kommit till).
Nu experimenterar vi med livets skapelseprocess. Det räcker inte med att klona djur (kanske nån människa har slunkit igenom, vem vet) eller att vanvettigt plåga ihjäl dom i olika, för vetenskapen ack så nödvändiga experiment (som att utsätta råttor för cigarettrök motsvarande hundratals människors förbrukning om dagen för att sen i glättiga tidsskrifter konstatera att tobak är jättefarligt att konsumera (det hade vi ingen aaaning om... ) Jodå, sådana experiment utförs.
Nej, nu har vi lyft blicken och ska skapa egna små världar. Prio ett är som vanligt att absolut inte forska i vad som kan rädda den värld vi har, annat än i små gulliga experiment om ekologiskt hållbara energisystem, utan att leka gudar för att få erektion i gabardinbyxorna. Vad som skiljer detta experiment från andra är dom möjliga konsekvenserna. Om en kanin dör innan schampotestet frätt sönder ögonen så är det ju bara att ersätta den med en ny och inte tycker Svensson att det är nåt vidare värst konstigt med det. Om det inte vore barnens kanin förstås, som man stängt in i en minimal bur för att använda som leksak. Då är det ju jättehemskt att barnens "Stampe" plågas. Heja människan!
Konsekvensen av att sända partiklar med ljusets hastighet i en partikelaccelerator är svårare att förutse. Vad händer om maskinen pajjar, går sönder? Är det nån som vet nåt om vad som skulle kunna hända. Ingen kan veta eftersom vi aldrig skapat Big Bangs innan. Vet vi ens om det hänt nåt nu även om jorden inte sögs in i ett svart hål? Kan nåt ha hänt som vi inte kan mäta, vi är ju inte gud (om det nu finns nåt sånt) så vi kan ju omöjligt ha helhetsbilden.
Hela gudsexperimentet styrs av datorer och mjukvara till datorerna. Och vad hände i veckan? Datorerna blev hackade! Hackarna meddelade i attacken att dom inte tänkte skada programmet utan visade bara att gabardintomtarna var "barnungar". Möjligen avsåg dom att dom hade noll koll på säkerheten. Om dessa hackare hade varit människor med mer illvillig avsikt, vad hade hänt då? Dessa experiment som utfördes i Genéve kommer givetvis att fortsätta i allt större skala. Vad händer då om hackare vill nåt illa, i terrorsyfte eller annat? Eller om det är klantiga hackare som i Red Bull-delirium gör nåt galet?
Hur vore det med lite konstruktiv forskning som omväxling? Forskning som får oss att leva hållbart och lyckligt på denna planeten (oavsett hur den kommit till).
